Idag kom Helenas omtalade häst he. Äntligen fick jag se och träffa denna häst som alla (främst Helena) talat så varm om och näst intill höjt till skyarna. Visst var hon vacker! Men jag är ju ingen halvblodsfantast...

Bums fick dock genast starka känslor för denna 175 cm höga dam. Han fick fullt upp i hagen med två ston att hålla koll på. När jag skulle ta in B från hagen fick jag nästan draaaa ut honom. Väl i stallet kunde han inte stå still aoch han gnäggade oanbrutet. Ville ändå rida lite på banan så jag sadlade honom och gav mig ut. Det var som att sitta på en arabhingst eller liknande! Han blåste upp sig och krökte på halsen som aldrig förr! *pust*

Det blev en kort ridtur...

Susanna och jag sadlade våra underbara hästar för att ge oss ut på en låååång ridtur. Solen sken och snön gnistrade.

I två timmar var vi ute. Väglaget var jättebra så det blev mycket trav och ett par galopper.

Ibland är livet riktigt, riktigt bra.

Snösulor eller inte? Två eller fyra broddar? Ett tunt eller ett tjockt täcke? Är så less på detta! I går var det soligt och 8 grader varm - I dag var det blåst och 4 minus... Snart får banne mig våren kommapå riktigt så att jag slipper detta eviga byte av täcken och andra tidskrävande saker!

Trots att det varit så hårt i backen denna vecka så har vi varit ute varje dag på en liten ridtyr. Bums blir så jäkla rastlös om han inte får stimulans. Här om dagen var det dock faktiskt rätt bra underlag och nere i sandtaget var det perfekt att galoppera. I en av backarna hade någon gjort hinder av tallris så gissa vad vi gjorde... Japp, i flygande fläng gav vi oss ann dessa hinder. De var lite flr låga för Bums´s smak men eftersom de var ute i naturen så hoppade han glatt!

Han är så go min häst. I dag stod vi bara inne i stallet och myste tillsammans. Vi tränade lite lydnad. Nu står han ju stilla i stallet utan att jag behöver ha honom fastkedjad vilket gör det lättare att träna lite trix, han är verkligen lättlärd! Min lilla älskling...

En sorgens dag då älskade lilla Heidur somnade in.

Även om det var det bästa för honom så är saknaden märkbar,

en häst som honom finns det få av.

Tack och lov för att de evigt gröna ängarna finns.

Där har han det bra.

Tack för alla stunder av glädje som du skänkt.

Puss, älskade Heidur!

Efter ett lite längre uppehåll från bloggandet har jag nu på allmän begäran tagit tag i det igen :)

Det är egentligen inte så mycket som har ändrats sedan sist, Bums är fortfarande världens bästa häst. Om inte ännu lite bättre!

I höstas hade jag problem med att han tappade i hull. Jag satte in kornkross vilket har gjort underverk! Nu är han rund och go igen. Dessutom har vår träning gett resultat och han har byggt upp muskler igen.

Träningen för Fia  har jag lagt på is så länge, bokstavligen talat. För nu när vädret är så jävla oberäknerligt så är det trist att behöva ställa in lektioner pga taskit underlag i paddocken. Dessutom kan det gå en vecka utan att det går att rida över huvud tagen då det bara blir snöstyltor under hovarna eller är blankis på vägarna.

Min kära lilla ponny har två sidor. en där han kan brösta upp sig och vara så stiiiiilg! Och så en sida när han inte är fullt så stilig... Men vad gör väl det, han är ju min och för mig är han alltid finast :)

Japp, hinderna är färdigbyggda. Nu finns inga ursäkter längre.

Jag sadlade Bumling och tog med honom till paddocken. Så fort han fick se hindren blev han på helspänn och frustade högt av glädje! Så vi  började med att trava över bommarna och rida runt hindren så att han verkligen skulle förstå att jag inte tar något språng för ens han är lugn och det är jag som bestämmer. Det gick väldigt bra och tillsist samlade jag mod till mig och hoppade. Så läskigt! Men väldigt roligt! B var verkligen jätteduktig och det märktes verkligen att han älskar att hoppa.

Susanna och Maggie gjorde oss sällskap efter en stund. Maggie frustade nervöst när hon såg hindren och började trava på stället. Hon hade nog aldrig sett hinder förut! Sen lugnade hon ner sig men förstod inte riktigt vitsen med att hoppa utan brakade igenom hindren istället... Men när jag hade höjt hindren så tog hon tillsist ett språng.

Eftersom min älskade pålle är så förtjust i att hoppa så är det bara för mig att ta tag i det hela. Förr hoppade jag gladerligen men nu när jag är äldre och klokare så har det hela blivit lite läskigt. Men vad gör man inte för sin häst...

Då det i stallet inte finns några hoppfantaster så består vår hinderpark av fyra bommar. That´s it. Och eftersom hinder är skitdyra att köpa så tog jag fram hammaren och lite annat krafs för att bygga några hinderstöd själv!

Fick bara tag på två stolpar så det blev bara ett hinderpar. Men av lite restbitar gjorde jag två bockar som går att använda hinderstöd.

Efter flera timmar av spikande, borrande och allmänna svordommar har jag nu iaf två hinder. Jag är mycket nöjd med mig själv! Får jag bara tag på två stolpar till så ska jag snickra ett par till.

Mina stackars lår och ljumskar börjar äntligen återfå livsglädjen  så därför kände jag att det kunde vara dags att ta ett träningpass på banan igen. Fia hade ju gett oss hemläxa...

Så ut med bommarna på banan! Vi har iof bara fyra bommar så jag använde även gamla taklister och en planka... Men det gick utmärkt det med! La fyra bommar på rakt spår och fyra på böjt spår. B var lugn och koncentrerad, kände att han lyssnade på mig och väntade in vad vi skulle göra. När han blev lite för het så gjorde jag halt och samlade ihop honom och då gick det bra igen. Försökte även provocera honom genom att galoppera runt bommarna men även efter det travade han snällt över dem.

Världens bästa Bums!